Småskollärare Våle
Born
1896-03-31
in Sunne (S).
Died
1983-10-30
in Östersund (Z).
1950 småskollärare
1960 småskollärare
1983 änka 1970
¥
Ur Bodsjöboken 9182 av dottern Gunnel:
Emma Lundberg: Minnen från Bodsjö 1915-18 under Spanska sjukans tid
Våren 1915 utexaminerades jag vid småskollärarseminariet i Östersund. Vid den tiden ansökte man inte om en speciell tjänst. Man blev placerad. Hösten 1915 kom jag till Gullboviken för att undervisa i klasserna 1--4. Jag reste med järnväg från Östersund till Gällö. Stannade över natten; den då nybildade fattiggården där det flyttat in ett gammalt par och ett ungt föreståndarpar. På morgonen fick vi veta att det fanns en bil i byn. Jag fick åka med den till Strömmen. Där mötte ett par män från Gullboviken med häst och vagn. Vägen mellan strömmen och Våle var en litet äldre, bra och framkomlig väg. Till Hunge var den i sämre skick och mellan Hunge och Gullboviken hade just byggts en ny väg. Man kan väl säga att det var en kärrväg.
¥
Så bodde man När jag först kom till Gullboviken fanns det många mycket gamla hus kvar på gårdarna. Men, det var en tid av pågående förändring. Nils Petters och Anton Jöns hade nybyggt redan och andra följde efter. Någon hade bostaden sammanbyggd med ladugården. Man bodde i kök och kammare på den tiden. Oftast var det "stugu" och förstukammare. "Stugu" var köket där man vistades för jämnan. Man sov också där. Ibland kunde farstukammaren vara som ett litet finrum, men det var inte så många som kunde ha det så. Om t.ex. släkten kom på besök fick de sova i de bäddar där det fanns någon plats, tillsammans med familjen, men om prästen eller en skogsman kom, fanns det ofta en "finsäng" för dem i förstukammaren . Sängarna var bäddade med halmmadrasser och fällar. Madrassvaren var handvävda eller sydda av sockväv. Halmen byttes och varen tvättades en gång om år i bästa fall. Det skedde på sommaren. Lakan användes bara till fint. I köken fanns alltid ett rejält bord och en stor utdragssoffa. Kanske även någon mer sovplats. Madrasser kunde annars läggas ut på golvet. Familjerna var stora och det låg flera i varje bädd. De flesta hade järnspis, men det fanns de som fortfarande hade öppen härd. På vissa gårdar fanns "föuskammar" som lättade upp den nattliga trångboddheten i "stugu" . Man var van att bo trångt både hemma och i skogskojorna. Det var naturligt att leva så på den tiden. Under sommaren lättade trångboddheten. Då flyttade ungdomarna och de större barnen upp på " föusbotten" och sov.
1950 småskollärare
1960 småskollärare
1983 änka 1970
¥
Ur Bodsjöboken 9182 av dottern Gunnel:
Emma Lundberg: Minnen från Bodsjö 1915-18 under Spanska sjukans tid
Våren 1915 utexaminerades jag vid småskollärarseminariet i Östersund. Vid den tiden ansökte man inte om en speciell tjänst. Man blev placerad. Hösten 1915 kom jag till Gullboviken för att undervisa i klasserna 1--4. Jag reste med järnväg från Östersund till Gällö. Stannade över natten; den då nybildade fattiggården där det flyttat in ett gammalt par och ett ungt föreståndarpar. På morgonen fick vi veta att det fanns en bil i byn. Jag fick åka med den till Strömmen. Där mötte ett par män från Gullboviken med häst och vagn. Vägen mellan strömmen och Våle var en litet äldre, bra och framkomlig väg. Till Hunge var den i sämre skick och mellan Hunge och Gullboviken hade just byggts en ny väg. Man kan väl säga att det var en kärrväg.
¥
Så bodde man När jag först kom till Gullboviken fanns det många mycket gamla hus kvar på gårdarna. Men, det var en tid av pågående förändring. Nils Petters och Anton Jöns hade nybyggt redan och andra följde efter. Någon hade bostaden sammanbyggd med ladugården. Man bodde i kök och kammare på den tiden. Oftast var det "stugu" och förstukammare. "Stugu" var köket där man vistades för jämnan. Man sov också där. Ibland kunde farstukammaren vara som ett litet finrum, men det var inte så många som kunde ha det så. Om t.ex. släkten kom på besök fick de sova i de bäddar där det fanns någon plats, tillsammans med familjen, men om prästen eller en skogsman kom, fanns det ofta en "finsäng" för dem i förstukammaren . Sängarna var bäddade med halmmadrasser och fällar. Madrassvaren var handvävda eller sydda av sockväv. Halmen byttes och varen tvättades en gång om år i bästa fall. Det skedde på sommaren. Lakan användes bara till fint. I köken fanns alltid ett rejält bord och en stor utdragssoffa. Kanske även någon mer sovplats. Madrasser kunde annars läggas ut på golvet. Familjerna var stora och det låg flera i varje bädd. De flesta hade järnspis, men det fanns de som fortfarande hade öppen härd. På vissa gårdar fanns "föuskammar" som lättade upp den nattliga trångboddheten i "stugu" . Man var van att bo trångt både hemma och i skogskojorna. Det var naturligt att leva så på den tiden. Under sommaren lättade trångboddheten. Då flyttade ungdomarna och de större barnen upp på " föusbotten" och sov.
