Jonsson, Erik

Handelsföreståndare Konsum Born 1894-12-02 in Bodsjö (Z). Died 1970-04-04 in Näs (Z).
1924, 1925 o 1926 gift handelsföreståndare Hunge¥
1933 12/6 flyttar från Hunge till Sund i Revsund 1940 Sund 1:23, butiksföreståndare Konsumtionsföreningen Bräcke
1946 Våle 1:55
1950 butiksföreståndare Våle 1:55
1960 fd butiksföreståndare Bredäng Fåker
1970 gift Näs Bjärme 7:3



I kvinnogillet förekom det mycket öppna diskussioner
Min man Erik Jonsson, som var född i Hunge 1894, gick tidigt med i arbetarrörelsen. Han var skogsarbetare och tillsammans med kamraterna i Hungetrakten diskuterades ofta politiska frågor. Man samlades hemma i köket hos varandra både för politiska möten och umgänge, några andra lokaler hade man ju inte att gå till. Jag minns en gång, att det skulle komma en agitator till Bodsjö och att han skulle bo på Gästis i Våle. Men han fick aldrig ta in där, så han sökte upp min man. Vi bjöd honom på middag, minns jag, men jag kommer inte ihåg hans namn. Så småningom fick socialisterna disponera en tom stuga ovanför Hunge skola som lokal för sina möten. När Kooperativa föreningen bildades gick Erik genast in som medlem. Medlemmarna betalade 100 kr var i insats. Kooperativa startade i Ante Janssons gamla affär och hade ett par andra föreståndare från byn innan Erik tog vid 1920. Föreningen hade dåliga finanser, vilket bl.a. berodde på, att det var så många krisvaror, som måste säljas ut billigare. Detta gällde ju de flesta kooperativa föreningar. Det var också mycket dåliga tider. Folk hade små inkomster, det var smått om arbete och dåligt betalt. Det blev helt enkelt inte så mycket att handla för. En familj berättade, att de inkomster de hade att leva av en sommar var tio kronor, som mannen fått betalt för dikning. En annan mamma och hennes lille som hade det på samma sätt. De kom till affären och mamman sade trött till sin son, där hon stod och höll sin enda tia i handen: -Vad ska vi köpa nu då? Pojken svarade: -Mamma, köp mycket bröd!! Jag hjälpte min man i affären helt utan lön. Erik tyckte väl att han hade sin lön och ville inte medverka till någon betalning för mitt arbete. Föreningen hade inte råd med det. Varusortimentet var ganska rikligt för sin tid -lämpligt för orten och åtgången av varor. Som en vanlig lanthandel. Man kunde också byta till sig varor för t.ex. smör. Det var en arbetsam tid, för det var tungt och obekvämt i den gamla lokalen. Arbetstiden var lång och öppettiden töjbar. Några år efter att den Kooperativa föreningen startats bildades också Kvinnogillet, som skulle stötta föreningen. Jag var själv ordförande i föreningen i flera år. Vår verksamhet präglades av husmorsinriktade ideer. Men vi diskuterade både vardagsproblem och vad som hände runt om i världen. Några av oss började låna ut böcker under träffarna. Många hade aldrig tidigare fått tillfälle att läsa en bok. Vi startade också ett litet bibliotek. Böckerna skrev vi efter från olika förlag. Jag minns hur roligt vi hade när vi valde ut de böcker vi skulle beställa. Det blev inte bara proletärlitteratur, utan all sorts litteratur. Vi hade också studiecirklar, mest i husliga ämnen. En liten flickkör bildade vi också, men den var det svårt att hålla ihop, för ungdomarna var ju så rörliga. På våra möten var det mycket öppna diskussioner. Vi diskuterade både principiellt och våra egna erfarenheter. Ofta konstaterade vi i Kvinnogillet följande: Med oss kvinnor var det så, att när vi var hemma och slet ont, så var det pappa som bestämde över oss, och när vi var gifta och slet ont, så var det våra män som bestämde över oss! Emma Jonsson f.d. Hunge, intervjuad av dottern Gunnel Larsson, Östersund ur ”Hård var striden” del 1 s181