Nilsson Hellström, Petter

Torpare, gästgivare, färjeman Född 1845-10-31 i Bodsjö, Skurun (Z). Död 1931-07-27 i Bodsjö, Skurun (Z).
1880 ogift odelstorpare Skurun
1890 gift jordtorpare Skurun med 2 döttrar och pigorna Kristina Olsdotter f1862 och Anna Olsdotter f1866 båda i Gräsmark
1892 gift odelstorpare Skurun
1899 gift odelstorpare Skurun
1900 ca färjeman Flatnorsundet/Bodsjöboken
1900 gift Gästgivare och odelstorpare Skurun med 4 barn
1904 gift gästgivare
1931 änkling 1907



Från Bodsjöboken 1976 (mer finns att läsa) av Elina Larsson: Invånarantalet vid mitten av 1800-talet var omkring 600 personer spridda på ett fåtal gårdar i var by, men en familj kunde då vara lika stor, som det nu år 1976 är antalet personer i en hel by. En syskonskara på tio till femton stycken var ej ovanligt. Mor - eller farföräldrar bodde även kvar och levde på födoråd sedan någon av barnen övertagit gården . Man var till stor del självförsörjande, levde på jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske samt något skogshantering. På kvinnans lott kom dessutom ansvaret att förse husets folk med kläder genom att karda, spinna, sticka, väva och sy. Först sedan Bodsjö år 1867 fått en efter dåtida krav ordentlig utfartsväg mot Gällö, kunde man ana, att en ny tid var i antågande. Skogen hade blivit värdefull. Bönderna lät övertala sig av bolagsherrarna till att sälja sina skogsarealer till ett alltför lågt pris. Ovan som då bonden var att bli ägare till någon tusenlapp, lät han göra sig av med skogen. De stora avverkningarna, som sattes igång krävde mycket folk. Det kom arbetare även från angränsande socknar. Alla ville genom sin arbetsinsats komma över de klingande mynten, som det hittills varit ganska sparsamt av. Skogstjänstemän kom till bygden. Små affärer växte upp i var by för att tillhandahålla det nödvändigaste i matvaror, redskap m.m. I och med affärer kom också handelsresande. Nu fanns behov för ett ställe, där man kunde få både mat och husrum. Den, som ville öppna gästgiveri och tillhandahålla hästskjutsar fick 200:- kronor om året i arvode. Petter Hellström på Hällan i Skurun, Bodsjö blev den som vågade sig på detta företag. Petter var född 1845, gifte sig 1880 med Brita Märta Pettersson från Bodsjöbyn. Deras barn var Märta, Anna, Erik och Gunnar. Petter hade före giftermålet bedrivit handel på Hällan men överlät affären på ett handelsbolag vars aktieägare var Sundin i Stavre, Edling i Bräcke samt Nordin från Grimnäs. Föreståndare för affären var Johannes Persson. Petter och Brita Märta kom alltså att ägna sig åt gästgiveriet. Skötseln aven telefonväxel med fem abonnenter åtog de sig även. När barnen så småningom växte upp fick de hjälpa till. Dottern Anna Pettersson i Böle, som lämnat uppgifter om deras gästgiveri, blev den, som stannade hos fadern och hjälpte honom med rörelsen. Modern dog 1907. Ett år senare överlät Petter rättigheterna till sin granne, Petter Broddesson, men skjutsarna behöll han. Ett stall för nio hästar hade han låtit uppföra, ty det var mycket folk, som kom till Hällan, dels för att handla, dels för att övernatta. Många gamla stamgäster återkom till Hellströms. På gården fanns tre bostadshus. Det största, som ännu står kvar, inrymde affären, och två små rum och kök utgjorde handlarns bostad. Bryggstugan, där drängarna Jöns Jonsson (jossejöns) från Finnäs samt Jon-Erik Norling från Vålesberget bodde i många år, den finns kvar. Det vitrappade huset däremot, där Hellströms själva bodde och där matsal och resanderum fanns, är rivet. Man fick inte eget rum på gästis utan flera kunde få dela på rummet. Helpension på gästis med mat två gånger per dag samt logi gick på kronor 2:50. Det var inget dåligt bord som gästerna fick gå till. Många sorters hemlagad smörgåsmat och varmrätt förekom. Bland andra läckerheter öring och vildfågel såsom järpe och tjäder. Järpen betingade ett pris av 25 öre styck, en tjäder kunde man köpa för en krona, högst en och femtio. Ägg kostade fem öre styck. Tre kor fick sörja för mjölkleveransen. Spriten var fri men fick inte serveras till maten, endast pilsner och porter tillhandahölls. I ett skåp i matsalen fanns dock diverse prismärkta spritvaror. Där kunde gästerna själva tillhandla sig vad de önskade. För en extra fin cognac betalades två och femtio per liter. Renat inköptes i hela fat, som hugade spekulanter delade på. Priset var sextiofem öre per liter.

Läs om Petter som färjeman: http://hunge.be/HTML%20mapp/Flatnorsfarjan.htm