Disponent Sprängsvikens Ångsåg
Born
1840-08-27
in Grava, Grossbol (S).
1859 flyttar från Öjenäs till Fogdvik
1880 disponent, ogift Sprängsvikens Ångsåg
1890 disponent, ogift Sprängsvikens Ångsåg¥
1900 disponent, ogift Sprängsvikens Ångsåg
När man nu för tiden [1960] talar om Sprängsviken, är det två personer som dominerar i bilden, nämligen bolagets originelle disponent C F Hasselblad och hans duktige förvaltare Alfred Rundgren - två människor, som, fastän mycket väsensskilda, likväl kompletterade varandra. Hasselblad var värmlänning, född den 27 augusti år 1840 i Grossbol i Grava socken. Hans minne är fortfarande omstrålat av en romantisk nimbus i Ådalen, där hans öppna och glada värmländska väsen med alla sina besynnerligheter måste ha tett sig som en omplantering på norrländsk botten av en figur från Selma Lagerlöfs fantasivärld på det glada Ekeby - åtminstone sedan hon längre fram i sina böcker odödliggjort kavaljerernas framfart.
Carl Fredrik Hasselblad Efter att ha varit bokhållare på ett par ställen greps han, liksom så många andra värmlänningar, av lusten att resa upp till sagolandet där uppe i norr. År 1866 anställdes han på Kramfors men gav sig efter en tid åter ut på resor och språkstudier i utlandet. Vid hemkomsten slog han samman sina påsar med konsul Fritz Versteegh på Sandviken och sin vän norrmannen Jens Bing på Klampenborg utanför Sundsvall - A P Hedbergs vapendragare - och började med bjälkaffärer. Som en följd därav gjorde han vidsträckta resor till Finland och Ryssland. Men så blev det då slutligen Sprängsviken, som blev honom över allt annat kärt. Men detta till trots, var han nästan alltid på resor. Därom vittnade hans många ständigt packade koffertar och väskor, var och en avsedd för sitt speciella resmål. Reslusten syntes obetvinglig hos honom och han gav ofta efter för ögonblickets infall. Sålunda berättas det om honom, att han en dag rest till Härnösand. Därefter hördes ingenting från honom, förrän det anlände ett telegram - från Kairo. Han talade gärna högt för sig själv och kunde ibland gå och lyfta telefonluren och hålla långa samtal i den - utan att ringa upp. Då han inte hade något särskilt att säga, sa han: "Habedasken - slapsen", som repeterades gång på gång. Disponent Tage Hedborg [...] beskriver Hasselblad som han minns honom: "Hasselblad gick alltid, sommar som vinter i svart bonjour med fickorna späckade av telegram och affärshandlingar, men i bakfickorna hade han proppat karameller, som han trakterade alla barn med. Till Fredriksdagen den 18 juli telefonerade han till Ådalens familjer med barn en 3 eller 4 dagar i förväg och framförde en inbjudan och på den stora dagen kom lövade och flaggprydda bogserbåtar kilande efter älven från alla håll och kanter med Sprängsviken som mål. Herrgården var liten och oansenlig men parken en fullkomlig idyll och här gick nu långdansen mellan parkens träd, en lång färggrann rad med farbror Fredrik i spetsen. Han älskade barn. Sen serverades smultron, jordgubbar och melon samt vinbålar för de vuxna. På kvällen sedan barnen bäddats ned strålade parken i fotogenlampors och lyktors sken och för de vuxna blev det supé med lax och andra godsaker och dans på den lövsmyckade logen..." Man skulle av ovanstående knappast kunna föreställa sig, att Hasselblad skulle vara den mest lämplige att leda ett industriföretag men han var både klok och förutseende och var i vissa stycken långt före sin samtid. Han var vice ordförande i den av brukspatron Pehr Lagerhjelm på Kramfors instiftade Föreningen för Skogskultur i Norrland och var ingalunda främmande för cellulosans framträngande med tanke på klenvirkets tillgodogörande./http://www.boija.com/archive/sprangsvikens_angsag.htm
1859 flyttar från Öjenäs till Fogdvik
1880 disponent, ogift Sprängsvikens Ångsåg
1890 disponent, ogift Sprängsvikens Ångsåg¥
1900 disponent, ogift Sprängsvikens Ångsåg
När man nu för tiden [1960] talar om Sprängsviken, är det två personer som dominerar i bilden, nämligen bolagets originelle disponent C F Hasselblad och hans duktige förvaltare Alfred Rundgren - två människor, som, fastän mycket väsensskilda, likväl kompletterade varandra. Hasselblad var värmlänning, född den 27 augusti år 1840 i Grossbol i Grava socken. Hans minne är fortfarande omstrålat av en romantisk nimbus i Ådalen, där hans öppna och glada värmländska väsen med alla sina besynnerligheter måste ha tett sig som en omplantering på norrländsk botten av en figur från Selma Lagerlöfs fantasivärld på det glada Ekeby - åtminstone sedan hon längre fram i sina böcker odödliggjort kavaljerernas framfart.
Carl Fredrik Hasselblad Efter att ha varit bokhållare på ett par ställen greps han, liksom så många andra värmlänningar, av lusten att resa upp till sagolandet där uppe i norr. År 1866 anställdes han på Kramfors men gav sig efter en tid åter ut på resor och språkstudier i utlandet. Vid hemkomsten slog han samman sina påsar med konsul Fritz Versteegh på Sandviken och sin vän norrmannen Jens Bing på Klampenborg utanför Sundsvall - A P Hedbergs vapendragare - och började med bjälkaffärer. Som en följd därav gjorde han vidsträckta resor till Finland och Ryssland. Men så blev det då slutligen Sprängsviken, som blev honom över allt annat kärt. Men detta till trots, var han nästan alltid på resor. Därom vittnade hans många ständigt packade koffertar och väskor, var och en avsedd för sitt speciella resmål. Reslusten syntes obetvinglig hos honom och han gav ofta efter för ögonblickets infall. Sålunda berättas det om honom, att han en dag rest till Härnösand. Därefter hördes ingenting från honom, förrän det anlände ett telegram - från Kairo. Han talade gärna högt för sig själv och kunde ibland gå och lyfta telefonluren och hålla långa samtal i den - utan att ringa upp. Då han inte hade något särskilt att säga, sa han: "Habedasken - slapsen", som repeterades gång på gång. Disponent Tage Hedborg [...] beskriver Hasselblad som han minns honom: "Hasselblad gick alltid, sommar som vinter i svart bonjour med fickorna späckade av telegram och affärshandlingar, men i bakfickorna hade han proppat karameller, som han trakterade alla barn med. Till Fredriksdagen den 18 juli telefonerade han till Ådalens familjer med barn en 3 eller 4 dagar i förväg och framförde en inbjudan och på den stora dagen kom lövade och flaggprydda bogserbåtar kilande efter älven från alla håll och kanter med Sprängsviken som mål. Herrgården var liten och oansenlig men parken en fullkomlig idyll och här gick nu långdansen mellan parkens träd, en lång färggrann rad med farbror Fredrik i spetsen. Han älskade barn. Sen serverades smultron, jordgubbar och melon samt vinbålar för de vuxna. På kvällen sedan barnen bäddats ned strålade parken i fotogenlampors och lyktors sken och för de vuxna blev det supé med lax och andra godsaker och dans på den lövsmyckade logen..." Man skulle av ovanstående knappast kunna föreställa sig, att Hasselblad skulle vara den mest lämplige att leda ett industriföretag men han var både klok och förutseende och var i vissa stycken långt före sin samtid. Han var vice ordförande i den av brukspatron Pehr Lagerhjelm på Kramfors instiftade Föreningen för Skogskultur i Norrland och var ingalunda främmande för cellulosans framträngande med tanke på klenvirkets tillgodogörande./http://www.boija.com/archive/sprangsvikens_angsag.htm
