Torpare Hunge
Born
1821-10-27
in Gräsmark, Timbonäs (S).
Died
1906-02-18
in Bodsjö, Hunge (Z).
1857 flyttar från Mårbacken på Långnäs till Ulfsby Utskog
1861 7/10 Backst. i Ulfsby Utskog flyttar till Hunge i Bodsjö
1861 17/12 inflyttad i Bodsjö
1864 köpte fastighet i Hunge /BP 1880 gift odelstorpare Hunge med sönerna Johan och Anders 1890 gift inhyseshjon Hunge 1900 gift f. torpare, födorådstagare Hunge
1906 gift 1849
Med värmländska "näverskomil" till bjälkhuggningen iHunge
De stora skogsavverkningarna kring Bräcke under senare delen av 1800-talet lockade många värmlänningar att flytta hit. En av dem var JanJonsson, född 1821 i Timbonas, Gräsmark. Med uttagen arvsdel av sin fader, bonden Jon Olsson i Timbonas, som sålt sitt hemman till Rottneros bruk, startade Jan sommaren 1855 sin fotvandring mot Jämtland. Han gick mot Malung, Mora, Furudal, Voxnadalen till Kårböle och Haverö för att slutligen komma till Hunge i Bodsjö socken. Milen räknades per par näverskor. "näverskomil" och näverskorna tillverkades under vilopauser på fotvandringen. l näverkonten medfördes en amerikansk specialyxa för arbete med bjälktäljning och Jan fick genast arbete. Så småningom köpte Jan en tomt och timrade sig en egen stuga i Hunge. 1860 fotvandrade han tillbaka till Värmland för att hämta sin familj, bestående av hustrun Katarina Andersdotter, född 1821 i Gräsmark, och barnen Johan och Kristina. Han skaffade en liten kappskrinda med hö och lånade häst etappvis för att kunna skjutsa sin familj. Den lånade hästen återlämnades via skjutspojke för varje avverkad färdsträcka. l mitten av 1860-talet fick Jan, som var läs- men inte skrivkunnig, för sig att han skulle försöka återkräva fädernejorden i Timbonäs från Rottneros bruk. Han ansåg, an det bara var avverkningsränen, som sålts på en viss tid. Följaktligen tågade han ännu en gång ner till Värmland för att ta upp en rättegång mot bruket. Men som i så många andra fall av rättskipning mot bolagsväldet drog även nu skogsköparna det längsta strået. Tillbaka till Hunge blev väl försörjningen tämligen mager, men vid sidan av bjälkhuggningen odlade Jan upp ett litet torp och köpte sig en ko. Uppehället drygades också ut genom dagsverken hos bönderna mot ersättning in natura, t.ex. mjöl och fläsk. Fisket blev av stor betydelse för uppehället och tjärbränning gav någon kontant inkomst, för jämtarna var inga tjärbrännare själva. Under nödåret 1867 utökades familjen med sonen Anders (på värmländska Ante). Sonen Johan arbetade redan vid tio års ålder i skogen. Skolundervisningen ombesörjdes vid den här tiden genom en ambulerande byskola med undervisning en termin om året i tre år. Johan blev vid sidan av skogsarbetet timmerman och byggde hus åt bodsjöborna. Ett av hans hus, det s.k. Vallinstorpet i Våle, finns alltjämt kvar. Därmed tjänade han ihop till en Amerika-biljett och reste för gott över Atlanten. Sonen Ante blev "avmatare" på skogarna i Dödre och Hackås. Han kom emellertid på kant med bolagsledningen för uppvigling och beslöt sig för evig strejk mot skogsbolagen. Han lärde till lanthandlare hos P O Nilsson i Revsuncl, som var huvudleverantör av skogsprovianten till Bodsjö. Tillsammans med hustrun Kristina, född Bodin, öppnade Ante lanthandel i Hunge 1898. Den hade han kvar till 1916, då rörelsen såldes och Ante anslöt sig till Hunge kooperativa förening. Jon Jonsson avled 1906 vid 85 års ålder och efter väl förrättat värv inom skogsnäringen i Bodsjö. Tore Jansson, Hunge ur "Hård var striden" del 1
1
1861 17/12 inflyttad i Bodsjö
1864 köpte fastighet i Hunge /BP 1880 gift odelstorpare Hunge med sönerna Johan och Anders 1890 gift inhyseshjon Hunge 1900 gift f. torpare, födorådstagare Hunge
1906 gift 1849
Med värmländska "näverskomil" till bjälkhuggningen iHunge
De stora skogsavverkningarna kring Bräcke under senare delen av 1800-talet lockade många värmlänningar att flytta hit. En av dem var JanJonsson, född 1821 i Timbonas, Gräsmark. Med uttagen arvsdel av sin fader, bonden Jon Olsson i Timbonas, som sålt sitt hemman till Rottneros bruk, startade Jan sommaren 1855 sin fotvandring mot Jämtland. Han gick mot Malung, Mora, Furudal, Voxnadalen till Kårböle och Haverö för att slutligen komma till Hunge i Bodsjö socken. Milen räknades per par näverskor. "näverskomil" och näverskorna tillverkades under vilopauser på fotvandringen. l näverkonten medfördes en amerikansk specialyxa för arbete med bjälktäljning och Jan fick genast arbete. Så småningom köpte Jan en tomt och timrade sig en egen stuga i Hunge. 1860 fotvandrade han tillbaka till Värmland för att hämta sin familj, bestående av hustrun Katarina Andersdotter, född 1821 i Gräsmark, och barnen Johan och Kristina. Han skaffade en liten kappskrinda med hö och lånade häst etappvis för att kunna skjutsa sin familj. Den lånade hästen återlämnades via skjutspojke för varje avverkad färdsträcka. l mitten av 1860-talet fick Jan, som var läs- men inte skrivkunnig, för sig att han skulle försöka återkräva fädernejorden i Timbonäs från Rottneros bruk. Han ansåg, an det bara var avverkningsränen, som sålts på en viss tid. Följaktligen tågade han ännu en gång ner till Värmland för att ta upp en rättegång mot bruket. Men som i så många andra fall av rättskipning mot bolagsväldet drog även nu skogsköparna det längsta strået. Tillbaka till Hunge blev väl försörjningen tämligen mager, men vid sidan av bjälkhuggningen odlade Jan upp ett litet torp och köpte sig en ko. Uppehället drygades också ut genom dagsverken hos bönderna mot ersättning in natura, t.ex. mjöl och fläsk. Fisket blev av stor betydelse för uppehället och tjärbränning gav någon kontant inkomst, för jämtarna var inga tjärbrännare själva. Under nödåret 1867 utökades familjen med sonen Anders (på värmländska Ante). Sonen Johan arbetade redan vid tio års ålder i skogen. Skolundervisningen ombesörjdes vid den här tiden genom en ambulerande byskola med undervisning en termin om året i tre år. Johan blev vid sidan av skogsarbetet timmerman och byggde hus åt bodsjöborna. Ett av hans hus, det s.k. Vallinstorpet i Våle, finns alltjämt kvar. Därmed tjänade han ihop till en Amerika-biljett och reste för gott över Atlanten. Sonen Ante blev "avmatare" på skogarna i Dödre och Hackås. Han kom emellertid på kant med bolagsledningen för uppvigling och beslöt sig för evig strejk mot skogsbolagen. Han lärde till lanthandlare hos P O Nilsson i Revsuncl, som var huvudleverantör av skogsprovianten till Bodsjö. Tillsammans med hustrun Kristina, född Bodin, öppnade Ante lanthandel i Hunge 1898. Den hade han kvar till 1916, då rörelsen såldes och Ante anslöt sig till Hunge kooperativa förening. Jon Jonsson avled 1906 vid 85 års ålder och efter väl förrättat värv inom skogsnäringen i Bodsjö. Tore Jansson, Hunge ur "Hård var striden" del 1
1
