Brolin, Fredrik Conrad

Hästjägare, gratialist, nätbindare Born 1825-02-25 in Brännkyrka (AB). Died 1898-06-06.
1851 gift inhyses Sidsjö
1860 gift hästjägare
1880 gift gratialist Lockne, Wåge med 4 barn
1890 gift gratialist, nätbindare Wåge med dottern Carolina

Från: http://charlietheswede.vpsite.se/Brolin--sl-kthistoria.html
Fredrik Conrad Brolin; ett barnhusbarn. Av Karl O. Gärdin Den 20 April 1807 var en grå dag. Regnet föll lätt mot de stenlagda gatorna i Göteborg och från havet blåste en kylig bris. Någon vårvärme kunde inte märkas ännu och de få människor som kunde ses på gatan drog alla ytterplaggen tätare omkring sig och skyndade med snabba steg för att komma i skydd någon stans. Denna dag föddes Amalia Vilhelmina Brolin, dotter till Börje Brolin och Eva Maria Tullström. En glädjens dag för det unga paret. Börje var Spannmålsmätare och Brandvaktskarl med nummer 29 och för den senare sysslan kunde han varannan månad kvittera ut i Rd Specie; 2:37:4. 1809 sändes Börje iväg på ett långväga tjänsteärende från vilket han aldrig återkom och i kyrkoböckerna antogs han 1816 vara död. Hustrun Eva och dottern Amalia flyttar då till Stockholm och bosätter sig först i Maria församling på Söder för att några år senare flytta till Bondegatan nr 3 i Katarina församling, också det på Söder. Amalia fick arbete i en närbelägen fabrik och Eva arbetar som Ullplyscherska hos Ruggaren Åkerblom. Så skulle det ha kunnat fortsätta och livet kunnat bli till något vackert för Amalia men det ville sig inte så . En högt uppsatt person tilltvingade sig hennes samvaro vilket resulterade i att hon blev havande och därmed inte längre intressant. Den lilla späda kvinnan, blott 17 år, kände det som om det gråkalla väder som rådde vid hennes födelse nu kommit ifatt henne för att tillfullo omsluta henne - en gång för alla. Två månader innan hon skulle fylla 18 år var det dags för henne att ta sig till Allmänna Barnbördshuset. Det var den 17 Februari 1825 och klockan var 1 på natten. Hon hade haft värkar hela den föregående dagen och förstod nu att det var dags. Klockan 10.00 på morgonen blev hon förlöst med ett gossebarn vilket gavs namnet Fredrik Conrad Brolin. Förlossningen var svår för Amalia och komplikationer tillstötte med svår huvudvärk och feber, hosta och törst samt diverse problem i underlivet. Under den följande veckan kämpade hon för sitt liv i en fruktlös tvekamp där hon, visade det sig, var den svagaste För mjölkstockningen behandlades hon med kryddpåsar på brösten och underlivet belades med grötomslag samt att hon gavs diverse medikamenter för att få ner febern. Men inget hjälpte och efter en svår vecka dog den unga flickan kl 19:00 den 28 Februari 1825. Redan den 21 Februari hade sonen Fredrik Conrad lämnats till Stora Barnhuset och därifrån på mormoderns begäran lämnats till uppfostran hos Ruggaren Åkerbloms hustru. Där tillbringade han sina första år men överlämnades åter till Barnhuset och vidare till mormodern Eva. Detta kunde kanske ha varit en bra lösning för den lille men ingen i släkten tycktes vilja överleva för att ta hand om honom och den 15 December 1829 dog även Eva varefter pojken för tredje gången inlämnades till Stora Barnhuset. Endast knappt 5 år gammal men redan full av erfarenheter och - konstaterade han - helt ensam. Från Revsunds pastorat kom till Stora Barnhuset i Stockholm följande skrivelse: ”Nr 1642, Att bonden Anders Nilsson i Össjö, vistande inom nedanskrivne församling, vilken säger sig sinnad att begära från Stockholms Stora Barnhus ett gossebarn, är till levernet ärlig och välfrejdad men av svag kristendomskunskap, är själv barnlös samt för närvarande stadd i någorlunda omständigheter, så att han synes skola kunna till uppfostran och vård emottaga ett barnhusbarn betygar, Revsunds prästgård i Jämtland den 8/2 1830, Nils Nordien, adjunkt.” Nr 1642 var inskrivningsnumret för Fredrik Conrad Brolins tredje vistelse på Barnhuset. Tillsammans med ett flertal andra barn i liknande situationer påbörjades den långa resan från Stockholm norrut mot Jämtland. Stockholm visste han en del om och Göteborg hade han hört talas om men vad var Jämtland för något? På Barnhuset hade de berättat en del för honom men han var inte säker på om han förstått vad de sagt. Som tysta små skuggor satt barnen på vagnen till den hästskjuts som skulle ta dem bort från det kända och in i det okända. Tysta och försjunkna i tankar. Conrad, som han kallades, tänkte på sin mormor, Eva. Hon var den enda släktingen han kände. Hon hade förvisso två bröder; Klädfabrikören Johan Tullström och Skräddaren Alexander Tullström men dem hade han aldrig träffat. Nej, mormor var den enda och hon hade dött endast 54 år gammal. Under sin sista tid i livet hade hon berättat för honom om hans mamma och vem som var hans far men att denne inte ville kännas vid vare sig hans mor Amalia eller honom. Hon hade även förklarat för honom vad som var viktigt här i livet och han hade lovat henne att alltid vara en skötsam pojke. Han hade varit väldigt fäst vid sin mormor och nu kände han sig väldigt, väldigt ensam. Bonden Anders Nilsson som han skulle till, hur var han? Skulle han vara snäll? Skulle han tycka om ett barn som inte var hans eget? Frågorna var naturliga men lyckligtvis skulle det visa sig att Anders och hans fru var vänliga och snälla människor som längtade efter ett barn och som tog hand om honom som om han varit deras eget. Den ersättning som bonden Anders Nilsson fick från Barnhuset uppgick till 24 Rd bco årligen vilket var 8 Rd mer än vad Ruggaren Åkerbloms hustru fått. Från år 1831 sänktes ersättningen till 20 Rd årligen och från år 1839 upphörde den helt. Samma år fick Conrad frisedel från Barnhuset. Fredrik Conrad Brolin var nu en ”vuxen” man och lämnade Össjö bakom sig för att ge sig ”ut i världen” och söka lyckan. Färden gick till Bodsjöbyn där han fick arbete som dräng. Sitt löfte till mormor det höll han och i kyrkoböckerna kan man läsa prästernas anteckningar om att han var en ärlig person. Från Bodsjöbyn gick färden vidare till Rind och även där var det en drängplats det handlade om. Men det blev annorlunda denna gången. På samma gård fanns en piga vid namn Lisa Kristina Berg. Hon kom från Hunge i Bodsjö socken där hennes fader, Johan Berg varit soldat. När denne tagit avsked som fältjägare blev han torpare i Hunge. Hennes två bröder, Hans Munter och Jonas Rapp var även de soldater. Hans i Lockne och Jonas i Våle, Bodsjö. Mötet med Lisa Kristina förändrade livet för Conrad. Han blev kär och fylldes på nytt av känslor som under många år legat i träda. Den 4 November 1849 vigdes de i Revsunds kyrka av adjunkt Lindqvist. Efter vigseln flyttade de till Hunge där de 1851 fick sin första dotter, Anna-Märta som så småningom skulle bli skribentens farmors mor. Då svärfadern varit soldat och båda svågrarna var det, samtidigt som möjligheterna till försörjning i dessa bygder var begränsade om man inte hade egen jord, så föll det sig naturligt att även Conrad sökte sig till detta yrke. Eftersom han vuxit upp på en bondgård och hade fått lära sig handskas med djur sökte han sig till Hästjägarkåren och anställdes för Skvadron 62, Våge i Lockne socken den 20 April 1852. Conrad utrustades med ett svart 13 årigt sto, som 1861 kasserades på grund av felaktigheter. Den nya hästen var en vallack, 6 år gammalt. 1861 antecknades om Conrad att han var 5 fot och 9 1/2 tum lång. 1873 står han som gratialerad hästjägare, dvs avsked med pension. Conrad och Stina blev därefter torpare i Våge där de bodde kvar under resten av sina liv. De fick tillsammans 7 barn. De fick tillsammans 7 barn: Anna-Märta 1851, lärarinna först i Hede och därefter Nälden, gift med Skomakaremästaren Salomon Nylund från Föne, Färila. Wilhelm Våg, 1853, soldat och postiljon i Lockne, Brita Elisabet, 1855, död 1857 Fredrika, 1857, gift med soldaten Lars Nord från Älvdalen, Brita Sofia, gift med arbetaren Lars Johan Johansson från Kinnekulle i Västergötland dit de även flyttade, Hedda Lisa, 1866, gift med bonden Karl Peter Andersson i Sörvik, Sundsjö, samt Karolina, 1869 gift med en trädgårdsmästare Jonsson i Hismofors. Fredrik Conrad Brolin dog i Våge, Lockne, den 6/9 1898 med epitetet ”fattig”. Hustrun Stina dog den 25/11 1911. En epok var över........ Sockenstämman i Revsund beslutade den 1/7 1832 följande: § 3. ”Då erfarenheten visat att sk ”barnhusbarn” emottagits av personer i församlingen, som ej kunnat dem vederbörligen underhålla och vårda eller otillbörligen släppa dem ifrån sig sedan de ej mera erhålla någon uppfostringshjälp varigenom det händer att dessa barnhusbarn varder socknen till last och tunga, helst det icke är ovanligt att de följe sig med ett eller annat oäkta barn som sedan fordrar uppehälle och förvar av församlingen; alltså beslöts att hädanefter ingen som helst får emottaga något barnhusbarn utan att först ha anmält sin åstundan i allmän sockenstämma och därvid erhållit församlingens bifall samt, om så äskas, även fått antaglig borgen, att samma barnhusbarn, som varder emottaget, ej bliver församlingen på ett eller annat sätt till last och men i en kommande framtid.”