Born
1871-09-02
in Fors (Z).
Died
1944-10-06
in Bodsjö, Flatnor (Z).
1940 änka Flatnor 1:2, äger Flatnor 1:2 och Skurun 1:9 10 ha gemensamt med barnen 1944 änka 1907
Från Bodsjöboken 1985:
"Englas i Flattnor" och "gammelnorsken" Fladvad
Ett välkänt gårdsnamn här i Bodsjö, som under årens lopp snarast blivit något av ett begrepp, är "Englas i Flattnor". Vem var egentligen Engla i Flatnor? En yngre generation bodsjöbor anar väl knappt personen bakom gårdsnamnet , men många äldre bodsjöbor minns Engla som en storväxt, kraftfull , färgstark och levnadsglad kvinna, som ofta stod i händelsernas och umgängeslivets centrum. Hennes gård, högt och vackert beläget på Flatnorsidan av Bodsjön, mitt emot Skurun, var ett ställe där resande och gäster ofta tog in. Men det var också en centralpunkt för bodsjöborna själva, där man ventilerade många för bygden angelägna spörsmål. Engla själv var en sällskapsmänniska av stora mått , berättas det. Hon älskade att omge sig med folk , även mot slutet av sitt liv när hon var helt blind. I sällskapslivet ledde hon gärna samtalet och blossade friskt på sina cigarrer av märket Matanzas. Hon var känd som en generös person med gott hjärta. Engla Kristina Eriksson hette hon efter giftermålet 1889 med hemmansägaren Jonas Eriksson i Flatnor. Jonas Eriksson dog dock redan 1907, så fram till sin död 1944 var det Engla som ensam styrde och ställde på gården, även om hon naturligtvis hade god hjälp av sina barn. Engla var född i Ragunda år 1870 och kom bara fem år gammal till Bodsjö. Hon var dotter till en annan mycket namnkunnig bodsjöbo, vars familjenamn också levat kvar som ett begrepp til senare tider, nämligen Ivar Fladvad. Vem har väl inte hört talas om "Fladvaddan" i Bodsjö? Även Ivar Fladvad var en märklig profil. Han var född 11 februari 1831 i Sunndalsöra i Tröndelag. Han var en mångkunnig man, som utbildat sig till både guldsmed, urmakare och folkskollärare. Han lär även ha gått på Ope Lantmannaskola. Men till Bodsjö kom han som skogsinspektor för Skönviks bolag. Han blev också kyrkvärd i Bodsjö. Det berättas, att Ivar Fladvad beslutade sig för att lämna sitt land efter en olycklig kärlekshistoria. Han fick inte den käresta han ville ha och då beslöt han sig för att gå till Sverige . Ja just gå, för han fotvandrade på 1860-talet över till Jämtland och fick på den vandringen sällskap aven landsman , som också så småningom skulle bli ett namn med inflytande över skogslivet i Bodsjö. Han hette Lykke och det namnet förknippas väl främst med Gällö sågverk. Ivar Fladvad kom först till Ragunda och där hittade han i alla fall en livskamrat i Marta Johanna, född Bergman 1849. Men "gammelnorsken", som han kallades av den blivande brudens släktingar var inget populärt parti här heller, så välutbildad och framgångsrik han nu var. Men gammal var han förstås jämfört med den 18 år yngre bruden . I äktenskapet föddes i alla fall åtta barn. Två dog i difteri som mycket små, Hanna dog 14 år gammal i tbc och Erik genom vådaskjutning. Av de överlevande barnen var Olov, född 1869 äldst , därefter Engla, född 1870, Johan , född 1878 och Otto, född 1885. Ivar Fladvad var som sagt skogsinspektor för Skönviks bolag och bosatt i Skurun på den gård, som han själv lät bygga upp. När han pensionerades efterträddes han av sonen Olov, som med sin familj lämnade Bodsjö redan 1912 för att flytta till Östersund. Ivar Fladvad dog i Östersund 1922 . Men genom dottern Engla skulle alltså "Fladvaddan" leva kvar i Bodsjö. Engla och Jonas Eriksson fick själva fyra barn , lvan, välkänd kommunalman i Bodsjö gamla kommun, född 1891, Signe, född 1896, och gift med en annan kommunalman i Bodsjö , nämligen Per Persson i Skurun, Einar, född 1899, och Edvin , född 1902. I dag är det bara Edvin kvar i livet, bosatt hos dottern Hjördis Bergstedt på Frösön. Englas i Flatnor var med sina sju hektar odlad jord ett mellanstort jämtländskt jordbruk , men när det gällde skogsarealen var och är den långt över normalstor - 500 hektar. Jordbruket sköttes under många år med hjälp av ett omtalat trotjänarpar , Sven och Amanda Olsson , verksamma in på 40-talet. Jorden brukades och gården var befolkad in på 60-talet , men numera är jorden utarrenderad och gården obefolkad . Mest omtalat under senare år har väl "Englas i Flattnor" blivit som exempel på ett dödsbo som stått oförändrat i generationer och där ingen ny ägare kunnat etablera sig. Bodsjö har ju kunnat uppvisa många sådana exempel, som sannerligen inte varit till gagn för utvecklingen i bygden. I dag verkar det dock mest vara en tidsfråga innan även exemplet "Englas i Flattnor" är på väg att lösas upp. Lo Rindberg
1940 änka Flatnor 1:2, äger Flatnor 1:2 och Skurun 1:9 10 ha gemensamt med barnen 1944 änka 1907
Från Bodsjöboken 1985:
"Englas i Flattnor" och "gammelnorsken" Fladvad
Ett välkänt gårdsnamn här i Bodsjö, som under årens lopp snarast blivit något av ett begrepp, är "Englas i Flattnor". Vem var egentligen Engla i Flatnor? En yngre generation bodsjöbor anar väl knappt personen bakom gårdsnamnet , men många äldre bodsjöbor minns Engla som en storväxt, kraftfull , färgstark och levnadsglad kvinna, som ofta stod i händelsernas och umgängeslivets centrum. Hennes gård, högt och vackert beläget på Flatnorsidan av Bodsjön, mitt emot Skurun, var ett ställe där resande och gäster ofta tog in. Men det var också en centralpunkt för bodsjöborna själva, där man ventilerade många för bygden angelägna spörsmål. Engla själv var en sällskapsmänniska av stora mått , berättas det. Hon älskade att omge sig med folk , även mot slutet av sitt liv när hon var helt blind. I sällskapslivet ledde hon gärna samtalet och blossade friskt på sina cigarrer av märket Matanzas. Hon var känd som en generös person med gott hjärta. Engla Kristina Eriksson hette hon efter giftermålet 1889 med hemmansägaren Jonas Eriksson i Flatnor. Jonas Eriksson dog dock redan 1907, så fram till sin död 1944 var det Engla som ensam styrde och ställde på gården, även om hon naturligtvis hade god hjälp av sina barn. Engla var född i Ragunda år 1870 och kom bara fem år gammal till Bodsjö. Hon var dotter till en annan mycket namnkunnig bodsjöbo, vars familjenamn också levat kvar som ett begrepp til senare tider, nämligen Ivar Fladvad. Vem har väl inte hört talas om "Fladvaddan" i Bodsjö? Även Ivar Fladvad var en märklig profil. Han var född 11 februari 1831 i Sunndalsöra i Tröndelag. Han var en mångkunnig man, som utbildat sig till både guldsmed, urmakare och folkskollärare. Han lär även ha gått på Ope Lantmannaskola. Men till Bodsjö kom han som skogsinspektor för Skönviks bolag. Han blev också kyrkvärd i Bodsjö. Det berättas, att Ivar Fladvad beslutade sig för att lämna sitt land efter en olycklig kärlekshistoria. Han fick inte den käresta han ville ha och då beslöt han sig för att gå till Sverige . Ja just gå, för han fotvandrade på 1860-talet över till Jämtland och fick på den vandringen sällskap aven landsman , som också så småningom skulle bli ett namn med inflytande över skogslivet i Bodsjö. Han hette Lykke och det namnet förknippas väl främst med Gällö sågverk. Ivar Fladvad kom först till Ragunda och där hittade han i alla fall en livskamrat i Marta Johanna, född Bergman 1849. Men "gammelnorsken", som han kallades av den blivande brudens släktingar var inget populärt parti här heller, så välutbildad och framgångsrik han nu var. Men gammal var han förstås jämfört med den 18 år yngre bruden . I äktenskapet föddes i alla fall åtta barn. Två dog i difteri som mycket små, Hanna dog 14 år gammal i tbc och Erik genom vådaskjutning. Av de överlevande barnen var Olov, född 1869 äldst , därefter Engla, född 1870, Johan , född 1878 och Otto, född 1885. Ivar Fladvad var som sagt skogsinspektor för Skönviks bolag och bosatt i Skurun på den gård, som han själv lät bygga upp. När han pensionerades efterträddes han av sonen Olov, som med sin familj lämnade Bodsjö redan 1912 för att flytta till Östersund. Ivar Fladvad dog i Östersund 1922 . Men genom dottern Engla skulle alltså "Fladvaddan" leva kvar i Bodsjö. Engla och Jonas Eriksson fick själva fyra barn , lvan, välkänd kommunalman i Bodsjö gamla kommun, född 1891, Signe, född 1896, och gift med en annan kommunalman i Bodsjö , nämligen Per Persson i Skurun, Einar, född 1899, och Edvin , född 1902. I dag är det bara Edvin kvar i livet, bosatt hos dottern Hjördis Bergstedt på Frösön. Englas i Flatnor var med sina sju hektar odlad jord ett mellanstort jämtländskt jordbruk , men när det gällde skogsarealen var och är den långt över normalstor - 500 hektar. Jordbruket sköttes under många år med hjälp av ett omtalat trotjänarpar , Sven och Amanda Olsson , verksamma in på 40-talet. Jorden brukades och gården var befolkad in på 60-talet , men numera är jorden utarrenderad och gården obefolkad . Mest omtalat under senare år har väl "Englas i Flattnor" blivit som exempel på ett dödsbo som stått oförändrat i generationer och där ingen ny ägare kunnat etablera sig. Bodsjö har ju kunnat uppvisa många sådana exempel, som sannerligen inte varit till gagn för utvecklingen i bygden. I dag verkar det dock mest vara en tidsfråga innan även exemplet "Englas i Flattnor" är på väg att lösas upp. Lo Rindberg
