Nybyggare Orrtjärnberget
Född
1846-06-13
i Jörn (AC).
Död
1918-10-17
i Bodsjö, Våle (Z).
1876 o 1877 o 1879 o 1884 o 1885 gift arbetare Våle (heter Persson 1876?)
1880 gift arbetare Våle med Lars, Märta och Gabriel
1890 gift jordarbetare Våle med 5 barn
1900 gift dagsverkstorpare Våle med 5 barn
1918 gift 1875
Orrtjärnberget har en säregen bakgrund som boplats. Hit kom hösten 1890 en man som hette Per Jonsson, född i Västerbotten men för tillfället bosatt i Våle. Han var ute på jakt och hade turen att få skjuta en älgkalv just här på platsen där torpet står. Det var ont om älg på den tiden, och han såg det som en ödets skickelse, att jaktlyckan skulle visa sig på den här platsen, som han fann trivsam på alla sätt. Platsen har fint läge mot söder, är frostfri och har bra jord, alltså med bra förutsättningar för jordbruk. Han beslöt att undersöka möjligheten att få arrendera stället och bygga ett torp där. Så kom det sig, att familjen Jonsson blev grundare av Orrtjärnberget. Per Jonssons sondotter Stina Kallin som är bosatt i Hunge, berättar om hur det var första tiden för nybyggarna. Det var sannerligen ingen dans på rosor! Första bostaden var en jordkoja med en primitiv eldstad som är kvar än i dag. Nästa boning var sammanbyggd med ladugården, vilket inte var ovanligt på den tiden. En häst, två kor samt höns ingick i husdjursuppsättningen, och det var nödvändigt att dryga ut fodret från de små vallarna på torpet med starr. Men skogsslåtter fanns rikligt i Flodalen i närheten, vilket Per Jonsson naturligtvis hade räknat med. Senare övertog sonen Gabriel arrendet som var 50 kronor om året, medan brodern Lars Persson ägnade sig åt skogsarbete. Han kallade sig f.ö. Granat under exercistiden, eftersom det fanns många som hette Persson på kompaniet. Lars och Emma Granat fick två barn som var kvar på Orrtjärnberget till 1944. Bertil flyttade till Våle, och Stina blev gift med John Kallin i Strången. Nu går det skogsbilväg till Orrtjärnberget, stugan är renoverad, men ingen bor där. En lång rad dagsverken kan synas förlorade, men här växte det upp två ungdomar, som trivdes bra med tillvaron, och en hel familj fick sin bärgning. Det torde finnas många torpställen i Jämtland som övergivits av olika anledningar, så Orrtjärnberget är inte unikt i det avseendet.
1876 o 1877 o 1879 o 1884 o 1885 gift arbetare Våle (heter Persson 1876?)
1880 gift arbetare Våle med Lars, Märta och Gabriel
1890 gift jordarbetare Våle med 5 barn
1900 gift dagsverkstorpare Våle med 5 barn
1918 gift 1875
Orrtjärnberget har en säregen bakgrund som boplats. Hit kom hösten 1890 en man som hette Per Jonsson, född i Västerbotten men för tillfället bosatt i Våle. Han var ute på jakt och hade turen att få skjuta en älgkalv just här på platsen där torpet står. Det var ont om älg på den tiden, och han såg det som en ödets skickelse, att jaktlyckan skulle visa sig på den här platsen, som han fann trivsam på alla sätt. Platsen har fint läge mot söder, är frostfri och har bra jord, alltså med bra förutsättningar för jordbruk. Han beslöt att undersöka möjligheten att få arrendera stället och bygga ett torp där. Så kom det sig, att familjen Jonsson blev grundare av Orrtjärnberget. Per Jonssons sondotter Stina Kallin som är bosatt i Hunge, berättar om hur det var första tiden för nybyggarna. Det var sannerligen ingen dans på rosor! Första bostaden var en jordkoja med en primitiv eldstad som är kvar än i dag. Nästa boning var sammanbyggd med ladugården, vilket inte var ovanligt på den tiden. En häst, två kor samt höns ingick i husdjursuppsättningen, och det var nödvändigt att dryga ut fodret från de små vallarna på torpet med starr. Men skogsslåtter fanns rikligt i Flodalen i närheten, vilket Per Jonsson naturligtvis hade räknat med. Senare övertog sonen Gabriel arrendet som var 50 kronor om året, medan brodern Lars Persson ägnade sig åt skogsarbete. Han kallade sig f.ö. Granat under exercistiden, eftersom det fanns många som hette Persson på kompaniet. Lars och Emma Granat fick två barn som var kvar på Orrtjärnberget till 1944. Bertil flyttade till Våle, och Stina blev gift med John Kallin i Strången. Nu går det skogsbilväg till Orrtjärnberget, stugan är renoverad, men ingen bor där. En lång rad dagsverken kan synas förlorade, men här växte det upp två ungdomar, som trivdes bra med tillvaron, och en hel familj fick sin bärgning. Det torde finnas många torpställen i Jämtland som övergivits av olika anledningar, så Orrtjärnberget är inte unikt i det avseendet.
