Pettersson, Anders

Relationer och barn

Ada Katrina Andersson.
Född 1895-08-18 i Hällesjö (Z).
Död 1985-09-18 i Bodsjö, Smååkran (Z).

1913 odelstorpardotter
1970 bor ensam i Smååkran
1975 änka Smååkran 2467
1985 änka 1954

Petter Andersson.
Född 1895-02-01 i Bodsjö (Z).
Död 1928-01-02 i Bräcke, Bensjö (Z).

1928 ogift

Per Andersson.
Född 1899-06-15 i Bodsjö, Kälen (Z).
Död 1967-01-07 i Bodsjö, Hunge (Z).

1940 skogsarbetare Hunge 2:9
1950 dito
1967 ogift Hunge 2:9

Per Andersson var en märklig man, en som avvek helt från det mansideal som formats av det hårda livet i de norrländska skogslänen. En man som inte hatade någon, en man utan fiender. Han gick i skola i Hunge och Våle. Hans första lärare var en annan avvikare, nämligen den radikala och idealistiska Ester Lindholm . Denna utmärkta pedagog hade något patetiskt och drömmande över sig. Hennes till synes orealistiska ideer väckte löje, men hon var dock långt före sin tid och kanske betydde det något för Per att ha en lärare med den mänskliga och idealistiska inriktning som hon hade. Gunnar Malmström har förresten skrivit en fin artikel om henne i Bodsjöboken 1976. Det som drev Per framåt var en omättlig kunskapstörst. Då andra pojkar var aggressiva och fick smaka på käppen, sprang efter flickor, slogs och sedermera kappades om största antalet timmerstockar eller res pr dag. Ja då gick Per och drömde, studerade djurens och växternas liv och tänkte på hur vår planet egentligen fungerade. Sedan, då hans jämnåriga gifte sig, bildade familj och fastnade i ett socialt mönster med tusen olika plikter, fortsatte Per sitt liv som hemmason, arbetade i jorden och skogen och lät sina tankar sväva ut i allt vidare cirklar. Per gjorde förresten ett kort mellanspel i en högre skola, men han hade för svårt att anpassa sig i grupp där man måste anamma det man lärde sig och fö lj a en noggrant utstakad läroplan. Han levde inte i en tid då det var inne att diskutera och ifrågasätta i skolan. Man fär nog jämfö ra honom med phytagoreerna som under den lynnige Phytagoras, vid sidan om samhällssystemet, diskuterade avancerad matematik som först lå ngt efter deras egen tid skulle omsättas i praktiken. Einstein var förresten också en besvärlig fritänkare som ironiskt nog fick be tyget C i matematik. Per hade också sina lärljungar , exempe lvis systersonen Rune , jag sjä lv och min tvillingbror Jon as som var hans kusin barn. Han uppmun- trade vårt redan vaknade intresse för vetenskap, fysik och matematik. Vi tjusa des av de fysikaliska lagarna och kände respekt för matematiken och de geometriska begrepp som gav ordning åt vår tredimensionella värld. Per fö rde oss in i den ve rkligt sto rslagna rymdgeometrin , den som har med astronomi att göra. Det var hans specialintresse, säkerligen därför att det i så hög grad appelerade till fantasin och att det tillät tanken a tt flyga långt, långt bort. Han gav oss pojkar en hisnande inblick i universums mysterier och något sorts begrepp om de astronomiska dimensionerna. Han gav oss nya, nästan ofattbara mått som bågsekunder och ljusår till hjä lp, och vår fantasi förde oss långt in i galaxernas och spiralnebulosornas vä rld. Per kunde få oss, vars minsta bekymmer var tid. att fundera över en sådan sak sam varför dagarnas längd inte ändras symmetriskt kring sommarsolståndet. Alltnog, samtalen med Per vidgade våra vye r. Vi smakade på tanken att lju se t från stjärnhoparna trots en hastighet av 300.000 km i sekunden
hade hållit på i tusentals år för att nä fram till oss och vi försö kte fatta de avstånd som uttrycktes i toppvinkeln på en ytle rligt spe tsig triangel med jordomloppsbanans diameter som bas. För Per och hans ' Iärljungar var namn som Sirius. Andromeda och Bete lgese ingalunda okända. Per hade avance rade åsikter då det gällde politik och samhälle. Han kanske inte tog lika aktiv del som andra i tra kten då det gällde utformningen av det nya, fr ia och ansvarstagande samhället, men han var idé mässigt före sin tid. Det nya, ännu oprövat och under debatt , attraherade honom. En gång tog han mig med på upptäcktsfärd i skogen. Ser Du något specie llt? frågade han. Nej , allt såg enformigt och i'imnt ut. Det var just de t! Träden stod i raka led, parallellt likaväl som diago nalt , alla lika stora. Pe r hade många år tidigare plante rat skog, egna plantor förstås, acklimatiserade i Bodsjö-miljö. Ett tidigt problem var ju alla tusentals plantor som fö rdes in från andra håll , exempelvis från Tyskland där andra livsvillkor rådde. Per a nsåg att både skogsbolag och e nskilda skogsägare över-avverkade och a nsåg sig kun na bevisa att en fö rstå ndig gallrings-avverkning och sparande av frö-t räd sett över e tt lå ngt ti dsperspektiv sk ulle ge mycket högre avkastning. Han sk ulle kanske inte ha mo tsatt sig kalhuggning av " ratskog" där man s. a.s. måste börja från början för att få stil på skogen , me n han skulle ha våndats av att se de kalhyggen som nu breder ut sig i vår hembygd. Den enkla formeln 2 % kalhuggning varje å r, alltså på varje plats ny jämnstor skog vart 50-e år skulle inte ha impo nerat på honom. Han begrep också tidigt de ekologiska ingreppens betydelse och förstod liksom många andra skogsmän vådan av e nsidighet och störningar i biotopen. Skogarnas folk levde j u i ett med nature n. Så en annan sak innan vi kommer in på Pers stora insa ts som hembygdsskildrare, nämligen hans sociala liv. Han kunde umgås med vcm som he lst. Han såg alla människor likvärdiga. Klass killnade r, i den mån sådana fa nns, hrydde han sig inte om. Ålde r, kö n, social stä llnin g eller härkomst spe lade ingen roll. Det var bara en sak som räkn ades: In tresse för någo rlunda sak ligt disk utera nde och hi storieberätta ndc. Det måste finnas e ngagemang och åsikter. Artigt utväxlande av re pliker och taktiska utta la nden från e n he lgarderad position var inge nting fö r Per. Han var spontan och e ngagerad och hade samtalsämnen som räckte natten lång om bara lyss narna o rkade eller hade tid att hö ra på. I-Ian va r ofta hos oss på " koppra". Han och pappa (se fotografie t) var ju kusine r. Jag minns hans alldeles specie lla sk ratt , hur han lyfte oss småpojk a r upp i luften och hur han med några streck ritade en nicka mcd håret fl yga nde i vinden jagad av ett rasande le jo n. Julk o rten ritade han sjä lv och stoppade in i egen hiindigt tillvikta kuvert igenklistrade med gröt och försedda med i hast ditritade frimärk e n. 66 Pe r va r en särli ng , fri från ondska. full av ideer och - som sagt - pratsam. Mot detta fanns emc lle rtid en bo t. Om man började berätta "stygghistorier" reste han sig och gick. På grund av sina kunskaper och lättheten att få kontakt med fo lk kom Per så småningom i förbindelse med fo lkli vsfo rskare och språ kspecialiste r vid museer och universite t. Han blev vad man kallar en uppteckn are men inte vilken uppteck nare som hels t. Han brevväxlade med professorer i Sverige och Tyskland och besva rade fo rskarnas frågeformulär med hundratals sidor text. Den samling dokument som Per lämnat efter sig är helt unik. En de l av mate riale t har använts som bitar i forskarnas stora Sverige-pussel och en del har vä l bidragit till att sätta litet färg på avhandlingar och utredningar. Då minnet av denna goda människa och säll synt levande personlighet har slocknat kommer ändå detta av hun d rat als uppteckningar och bilde r bestående epos över hembygden att bestå. /Per Ersson f1926 i Bodsjö