Born
1903-03-14
in Bräcke, Stugusjö (Z).
Died
1993-07-06
in Bodsjö, Hunge, Kammen (Z).
1926 ogift hushållerska Hunge
1993 änka 1975
Min mor, a Kam-Matilda brukade alltid baka en sorts julkrus som hade formen aven hästsko. Följdaktligen kom jag alltid att kalla dem för just hästskor. Seden att baka dessa kom från hennes hem i Östra Stugusjö, Bräcke socken. Ingredienserna var smör, vatten, brännvin och mjöl. Degen kavlades ut i lagom tjocklek och skars i remsor som sedan ldes på plåten i form av en hästsko och gräddades. Som glasyr vispades äggvita och socker tills det blev tjockt så det nästan stelnade. Denna lades på översidan av kakan, sedan den gräddats. Strösocker färgat med dels röd och grön karamellfärg användes som garnering ovanpå glasyren enl. ovanstående skiss. En mycket vacker bakelse! "Men frön!" Den hade lätt för att gå sönder. Till julen (jag tror det var 1937) hade hon som vanligt bakat dessa "hästskor", och så en dag veckan före jul sa hon att nu ska jag bjuda hit Anna Dorotea och Ol Pers Imbar på annandag jul. Det var länge sen dom var hit och dom är gamla båda två och har inte så lätt för att komma iväg någonstans. N' Halvar i Per Halvars kan nog skjutsa dem med deras häst. (Anna Dorotea var Halvars farmor.) Halvar var ju "hästkär" redan då, och vi var ju ofta tillsammans så det hade jag ingenting emot. Det var ingen bilväg till Kammen på den tiden så det var häst och släde, spark eller skidor som gällde. Allt nog, annandagen kom med bra väder och framåt 11-tiden kom hästskjutsen med Halvar vid tömmarna och dom gamla damerna inbäddade i "småkälkarna". Där fanns väl både hö och fårskinnsfällar. Min far, KamErik, hjälpte Halvar sätta in hästen i stallet medan mor tog hand om dom gamla damerna. Sen stod det inte på förrän det bjöds på kaffe och kakor, och då kom "hästskon" fram. Då minns jag Ol Pers Imbar sa, "Men ha du baka glasere-krusa à du.” Saketter som sötningsmedel fanns redan då fast dom var inte så vanliga, men mor hade en liten ask, för hon använde dem till kaffet. Anna Dorotea blev intresserad och ville smaka, så hon fick ett piller. "Du va snål nu, ske je int få mer", sa hon, och fick flera stycken i näven som hon stoppa i mun på en gång. Det blev väl starkt varför hon utbrast: "Ja nu feck je för je va nyfiken å tyckt du va snål:' Efter lite julmat, prat å mera,kaffe var det så dags för hemfärd. Det var för övrigt sista gången de gamla damerna besökte Kammen. Kam-Anders/Bodsjöboken
1926 ogift hushållerska Hunge
1993 änka 1975
Min mor, a Kam-Matilda brukade alltid baka en sorts julkrus som hade formen aven hästsko. Följdaktligen kom jag alltid att kalla dem för just hästskor. Seden att baka dessa kom från hennes hem i Östra Stugusjö, Bräcke socken. Ingredienserna var smör, vatten, brännvin och mjöl. Degen kavlades ut i lagom tjocklek och skars i remsor som sedan ldes på plåten i form av en hästsko och gräddades. Som glasyr vispades äggvita och socker tills det blev tjockt så det nästan stelnade. Denna lades på översidan av kakan, sedan den gräddats. Strösocker färgat med dels röd och grön karamellfärg användes som garnering ovanpå glasyren enl. ovanstående skiss. En mycket vacker bakelse! "Men frön!" Den hade lätt för att gå sönder. Till julen (jag tror det var 1937) hade hon som vanligt bakat dessa "hästskor", och så en dag veckan före jul sa hon att nu ska jag bjuda hit Anna Dorotea och Ol Pers Imbar på annandag jul. Det var länge sen dom var hit och dom är gamla båda två och har inte så lätt för att komma iväg någonstans. N' Halvar i Per Halvars kan nog skjutsa dem med deras häst. (Anna Dorotea var Halvars farmor.) Halvar var ju "hästkär" redan då, och vi var ju ofta tillsammans så det hade jag ingenting emot. Det var ingen bilväg till Kammen på den tiden så det var häst och släde, spark eller skidor som gällde. Allt nog, annandagen kom med bra väder och framåt 11-tiden kom hästskjutsen med Halvar vid tömmarna och dom gamla damerna inbäddade i "småkälkarna". Där fanns väl både hö och fårskinnsfällar. Min far, KamErik, hjälpte Halvar sätta in hästen i stallet medan mor tog hand om dom gamla damerna. Sen stod det inte på förrän det bjöds på kaffe och kakor, och då kom "hästskon" fram. Då minns jag Ol Pers Imbar sa, "Men ha du baka glasere-krusa à du.” Saketter som sötningsmedel fanns redan då fast dom var inte så vanliga, men mor hade en liten ask, för hon använde dem till kaffet. Anna Dorotea blev intresserad och ville smaka, så hon fick ett piller. "Du va snål nu, ske je int få mer", sa hon, och fick flera stycken i näven som hon stoppa i mun på en gång. Det blev väl starkt varför hon utbrast: "Ja nu feck je för je va nyfiken å tyckt du va snål:' Efter lite julmat, prat å mera,kaffe var det så dags för hemfärd. Det var för övrigt sista gången de gamla damerna besökte Kammen. Kam-Anders/Bodsjöboken
