|
Married
about 1903.
Johan Jansson.
Born
1859-03-14
in Gräsmark, Ulfsby Utskog (S).
1889 18/3 utvandrar som f odelstorpare från Hunge till Nordamerika
Med värmländska "näverskomil" till bjälkhuggningen iHunge
De stora skogsavverkningarna kring Bräcke under senare delen av 1800-talet lockade
många värmlänningar att flytta hit. En av dem var
JanJonsson, född 1821 i Timbonas, Gräsmark.
Med uttagen arvsdel av sin fader, bonden Jon Olsson i Timbonas, som sålt sitt hemman till
Rottneros bruk, startade Jan sommaren 1855
sin fotvandring mot Jämtland. Han gick mot Malung, Mora, Furudal, Voxnadalen till Kårböle
och Haverö för att slutligen komma till Hunge i
Bodsjö socken.
Milen räknades per par näverskor. "näverskomil" och näverskorna tillverkades under
vilopauser på fotvandringen. l näverkonten medfördes
en amerikansk specialyxa för arbete med bjälktäljning och Jan fick genast arbete. Så
småningom köpte Jan en tomt och timrade sig en
egen stuga i Hunge.
1860 fotvandrade han tillbaka till Värmland för att hämta sin familj, bestående av hustrun
Katarina Andersdotter, född 1821 i Gräsmark,
och barnen Johan och Kristina. Han skaffade en liten kappskrinda med hö och lånade häst
etappvis för att kunna skjutsa sin familj. Den
lånade hästen återlämnades via skjutspojke för varje avverkad färdsträcka.
l mitten av 1860-talet fick Jan, som var läs- men inte skrivkunnig, för sig att han skulle
försöka återkräva fädernejorden i Timbonäs från
Rottneros bruk. Han ansåg, an det bara var avverkningsränen, som sålts på en viss tid.
Följaktligen tågade han ännu en gång ner till
Värmland för att ta upp en rättegång mot bruket. Men som i så många andra fall av
rättskipning mot bolagsväldet drog även nu
skogsköparna det längsta strået.
Tillbaka till Hunge blev väl försörjningen tämligen mager, men vid sidan av bjälkhuggningen
odlade Jan upp ett litet torp och köpte sig en
ko. Uppehället drygades också ut genom dagsverken hos bönderna mot ersättning in
natura, t.ex. mjöl och fläsk. Fisket blev av stor
betydelse för uppehället och tjärbränning gav någon kontant inkomst, för jämtarna var inga
tjärbrännare själva.
Under nödåret 1867 utökades familjen med sonen Anders (på värmländska Ante). Sonen
Johan arbetade redan vid tio års ålder i skogen.
Skolundervisningen ombesörjdes vid den här tiden genom en ambulerande byskola med
undervisning en termin om året i tre år.
Johan blev vid sidan av skogsarbetet timmerman och byggde hus åt bodsjöborna. Ett av
hans hus, det s.k. Vallinstorpet i Våle, finns
alltjämt kvar. Därmed tjänade han ihop till en Amerika-biljett och reste för gott över
Atlanten.
Sonen Ante blev "avmatare" på skogarna i Dödre och Hackås. Han kom emellertid på kant
med bolagsledningen för uppvigling och beslöt sig
för evig strejk mot skogsbolagen. Han lärde till lanthandlare hos P O Nilsson i Revsuncl, som
var huvudleverantör av skogsprovianten till
Bodsjö. Tillsammans med hustrun Kristina, född Bodin, öppnade Ante lanthandel i Hunge
1898. Den hade han kvar till 1916, då rörelsen
såldes och Ante anslöt sig till Hunge kooperativa förening.
Jon Jonsson avled 1906 vid 85 års ålder och efter väl förrättat värv inom skogsnäringen i
Bodsjö.
Tore Jansson, Hunge ur "Hård var striden" del 1
1
|
|